Tillbaka till startsidan

Väntetider på akutmottagningar ökar

Väntetiderna på akutmottagningar fortsätter att öka

Enligt ny statistik från Socialstyrelsen fortsätter väntetiderna på akutmottagningar att öka. Det betyder att det tar längre tid för patienterna att få den vård de behöver när de söker akut hjälp.

Längre besökstider trots färre besök

Förra året såg man att väntetiderna fortsatte att öka, trots att det faktiskt var något färre personer som besökte akutmottagningarna jämfört med innan pandemin. Den totala vistelsetiden för samtliga patienter på landets akutmottagningar har ökat under de senaste två åren.

Långa väntetider för äldre kvinnor

Enligt statistiken från Socialstyrelsen varade hälften av akutbesöken längre än 5 timmar och 1 minut för kvinnor över 80 år under förra året. Det betyder att det kan ta väldigt lång tid innan dessa patienter får den vård de behöver.

Längre väntetid till läkarbedömning

Väntetiden till läkarbedömning har också ökat sedan 2021. I genomsnitt fick patienterna vänta 1 timme och 3 minuter för att träffa en läkare under 2022 i regionerna Stockholm. Vid hälften av besöken översteg vistelsetiden dock 5 timmar. Det betyder att det tar allt längre tid innan patienterna får en bedömning av en läkare.

Skillnader mellan regioner

Det finns skillnader mellan olika regioner när det kommer till väntetider. Kalmar hade den kortaste totala vistelsetiden på akutmottagningarna i landet. Det betyder att det går snabbare att få den vård man behöver där än i många andra delar av landet.

Var tredje akutbesök leder till sjukhusvistelse

Cirka var tredje akutbesök leder till att patienten blir inlagd på sjukhus. Det visar att många som söker akut vård faktiskt behöver mer omfattande vård än vad akutmottagningen kan erbjuda.

Det är viktigt att behandlingen vid akutmottagningar blir så effektiv som möjligt för att patienterna ska få den vård de behöver i rätt tid. Det är något som nu behöver prioriteras och förbättras för att kunna minska väntetiderna på akutmottagningarna i framtiden.

Artikeln är baserad på denna artikel på socialstyrelsen.se.